Kära lillasyster

Jag har en syster, som är så fin så fin. Söt som en nygräddad maräng och sannerligen the toughest cookie in the jar. Hon är modig som ett lejon, och skarp som en knivsegg. Och klok som en fluffig, dunig liten uggla. Eller det där talande trädet i Pocahontas. Den bästa lillasystern i världen.

Som av outgrundlig (eller okej, inte precis outgrundlig, men inte helt uppenbar i alla fall) anledning bestämt sig för att bo på Cypern. Detta halloumins hemland, som är mycket vackert och varmt och soligt och allt, men tillika långt som tusan hemifrån. Och inte nog med det. Det har också fullständigt vansinnig trafik. Med nästan total avsaknad från motorväg (på grekiska sidan finns 1, på turkiska 0) utan istället massor av grusväg, livsfarliga kurvor, höga hastighetsbegränsningar och vänstertrafik på det. Och tyvärr föll just min lilla guldklimp offer för just denna vansinniga trafik idag. När hon var på väg till stranden med moppen och krockade med en bil. Så nu vårdas hon på sjukhus för andra gången under sin Cypernvistelse.

Kära, älskade lillasyster. Det finns inga ord som beskriver hur ofattbart lycklig jag är att du är vid liv, och förhållandevis välbehållen. Jag kan inte ens tänka på vad som hade kunnat hända. Och allt jag vill är att du ska krya på dig och bli bra, och snart komma hem till Sverige igen så att jag rå om dig som det är tänkt att en storasyster ska rå om sin lillasyster.