torsdag 14 april 2011

Brunt är fult.

Hej Blogg.
Nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte skrivit på dig på ungefär två hundra år. Skriv själv om du tycker att det är så jävla roligt.

Ska strax träna, och innan träningen äter jag alltid en träningssmörgås. Ibland är det avokado och keso, ibland är det skinka, keso och tomat... Idag är det leverpastej och avokado. Låter konstigt men är gott.

När jag handlade på ICA upptäckte jag att det fanns något så inbjudande som "Finpastej". Arboga. Låter smaskens, och smakar likaså. Detta vet jag därför att jag köpte den. Och därmed gjorde jag nåt jag sällan gör, nämligen köper saker i fula förpackningar.

Jag är tack och lov fullt medveten om detta, och naturligtvis gör jag undantag för en del produkter som jag gillar tillräckligt mycket, men jag är väldigt styrd av design. Jag älskar produkter som kommer i tjusiga förpackningar, och ja, det har hänt att jag köpt ganska många produkter (i synnerhet smink och hudvård) som jag inte alls tyckt om, enbart för den tjusiga förpackningen. Men hey, när det gäller just hudvård finns det ju inget annat att gå på om man inte är kemist och kan tyda innehållsförteckning, alternativt är dum i huvudet och går på den för det mesta totalt missvisande, alternativt innehållslösa, reklamtexten. Som brukar innehålla säljande text som "Mirakelkur... År av forskning... Dermatologiskt testad... Innehåller molekyler... DNA..." etc. Och som inte säger en enda sak om vad den här krämen FAKTISKT kommer att göra för just dig.

Men åter till leverpastejen. Eller som min käraste vän F säger: lepan. (Vilket påminner lite om lepra, jag tror det är därför det är roligt. Äta lepra. Hihi)

Förpackningen var brun.

Jag gillar inte brunt. Men oavsett, så är det väldigt konstigt att så fort vi ska signalera att något livsmedel är lyxigt och gott så använder vi i Sverige brunt. Såvitt jag vet, och jag har läst mycket färglära, är Sverige det enda landet där just BRUNT är en kvalitetsfärg. I många länder är lyx och kvalitet t ex lila, guld, svart... Men aldrig brunt. För brunt symboliserar... gammeldags.

Och det är just vad den här pastejen vill symbolisera, det gamla gedigna hantverket som en leverpastej kan vara. Man struntar i att man förr i världen åt lite vad tusan som helst, och att pressylta, en "delikatess" som till jul också brukar finnas i lyxvariant - på gammeldags vis (självklart brun förpackning), enligt konstens regler ska göras av delar från grisens huvud och ansikte. Och det tycker vi idag är äckligt. Men förr var vi fattiga i Sverige, och slaktade man en gris fick man tamejtusan käka upp den också. Och vi ska inte inbilla oss att man gjorde pastej på filén, om vi säger så. Tvärtom var det nog mindre kött och lever i den då, eftersom man helt enkelt inte hade råd med så mycket, utan fick ta äpple och potatis att fylla ut med. True story.

Men likt förbaskat tycker vi att saker som är gammeldags och påminner om hur saker var förr, det känns kvalitet och lyx. Bakåtsträvande säger jag. Och dessutom fult.

måndag 20 september 2010

Resident Evil : Afterlife

I lördag såg jag tillsammans med min älskling och min lillebror (also referred to as "mina pojkar") nya Resident Evil. Vi såg den i 3D och satt mitt på balkongen i Rigoletto. Anton hade aldrig varit på 3D-bio förr så jag ville att han skulle få en så bra upplevelse som möjligt.

Det här är en Resident Evil-film. Och inget annat. Så den som förväntar sig en djup story där karaktärerna utvecklas eller ens är särskild välskrivna och genomtänka, eller som letar efter en handling som bygger på mer än att ett par snygga tjejer kutar runt och slaktar zombies - gör er icke besvär.

Resident Evil-filmerna bygger på Resident Evil-spelen och de går ut på att slakta zombies. Helst genom att använda stora, kraftfulla vapen så att kroppsdelar flyger åt alla håll. För det är festligt. Det finns ett ondskefullt företag - The Umbrella Corporation, som tagit fram ett fruktansvärt virus som kallas T-virus som gjort alla människor till zombies. Och spelen går ut på att förinta sagda zombies och stoppa det ondskefulla företaget.
Filmerna bygger ganska löst på spelen får man väl ändå säga. Konceptet är förstås detsamma, men man blandar gärna karaktärer och monster från olika RE-spel i samma film, och stoppar in karaktärer som överhuvudtaget aldrig figurerar i spelen. Alla filmer har Alice som sin huvudkaraktär, hon visade sig inte vara mottaglig för T-virus på samma sätt som de andra, så istället för att bli en otäck zombie blev hon bara extra stark och fick lite superhjälte-reflexer. Och hon försöker hitta, och rädda, de stackars människor som fortfarande finns kvar i USA och föra dem i säkerhet. För att sedan stoppa Umbrella Corporation som visat sig fortsätta experimentera med människor och virus. De har alltså inte lärt sig av sitt tidigare misstag.

Jag tycker att det var en spännande film med fina effekter och trevliga grafiska miljöer. Vi får se mörka, gotiska spökstäder, helt kritvita miljöer vilket blir väldigt effektfullt och snyggt tillsammans med lite blodsplatter... och så är det hela tiden eggande spänningsmusik i bakgrunden. En totalt värdelös film för den som inte bryr sig om / inte delar min smak när det gäller filmmiljöer, och för den som inte gillar zombieslakt eller Resident Evil-spelen. Men för de som gör det, en actionfylld, spännande och trevlig film. Som lämpade sig mycket bra i 3D.

Här kommer trailern:)

Flash!

Den här veckan ska vi ha en webbkurs och leka med Flash för att göra banners och lära oss leverera design & layout webboptimerat. Så att en liten flashare/webbare bara kan ta våra objekt och göra som vi säger utan missförstånd. Lovely;)

Detta kan förhoppningsvis hjälpa oss undvika en hel del vanliga problem som uppstår i vår bransch. Det är nämligen allmänt känt att programmerare och webbdesigners etc. är lata och oftast inte har någon vidare förståelse för form. Och det är lika allmänt känt att grafiker och designers är ganska otekniska och därmed har en fullkomligt orealistisk syn på vad som faktiskt går att genomföra.
Vårt favoritargument? "Men det skulle bli så FINT!"

Jag gillar Flash, älskade att läsa Multimedia A i gymnasiet. Så det här kommer verkligen bli roligt.

I wanna be elected!

Dagen efter valet.
Ingen större överraskning, allt gick mer eller mindre som prognoserna förutspått. De rödgröna är naturligtvis hemskt besvikna, och alliansen glada även om de inte fick egen majoritet. Men allt det har kommit i skymundan. För idag känner de allra flesta, sossar som moderater, sorg och kanske ett uns av panik, för att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Och de kom inte bara in, de kom in med råge och blev Sveriges sjätte största parti. Större än både KD och V.

Och det känns bra att alla de vettiga partierna kan lägga ilska, besvikelse och kanske självgodhet åt sidan en stund för att istället gadda ihop sig mot den gemensamma fienden. Det är vad jag hoppas på. Så att vi aldrig mer behöver se ett främlingsfientligt parti komma in i riksdagen.

fredag 17 september 2010

Mushy Moussaka

F sa vid ett tillfälle att hon gillar moussaka, varpå jag genast smidde planer att laga det på hennes födelsedag. Sagt och gjort. Här kommer receptet. Det är en aning försvenskat. Hittade ett mer hardcore-grekiskt recept där man använde grekisk yoghurt istället för bechamelsås, uteslöt potatisen och lade till en aubergine istället, och smulade feta på toppen istället för vanlig gratängost. Och det lät ju också himla gott, så prova det om ni vill.

Moussaka för fyra mycket hungriga person / åtta stycken Fannysar / tre normalhungriga personer och två och en halv Fanny.

Lammfärssås
500 gram lammfärs
1 burk krossade tomater
En skvätt worcestershiresås
1 stor gul lök
Eventuellt lite tomatpuré för tjockare konsistens

Byggstenar
6 st potatisar
1,5 -2 st auberginer
3 tomater

En stor bechamelsås
Och det gör man bäst på känsla. Men du använder smör, röd mjölk och reder med mjöl till önskad konsistens. Jag brukar också ha i ordentligt med ost i såsen, kanske 150-200 gram till en stor sås.

150-200 gram ost att strö på toppen.

Stek löken, när den svettats och fått lite färg, tillsätt färsen och de övriga lammfärssås-ingredienserna. Låt reducera tills den är ganska krämig men verkligen inte för torr. Lägg sedan ett lager tunt skivad potatis i botten på en ugnsfast form, sedan ett lager aubergine, sedan ett lager lammfärssås och fortsätt på det sättet. Häll sedan bechamelsåsen överalltihop, och lägg ett lager tomatskivor och sedan ordentligt med ost. In i ugnen i 200 grader i en dryg halvtimme.

Smaklig måltid!

Friday I'm in love

Juridisk översiktskurs avslutad. Varför en blivande grafiker behöver läsa sådant skulle man kunna ifrågasätta, men det har faktiskt varit nyttigt. Man måste känna till olika marknadsföringslagar, olika påföljder, olika avtalsformer och annat. Inte fantastiskt spännande, men det är ju nyttiga saker sällan. Broccoli är ganska spännande eftersom de ser ut som små fina träd, men det var väl det. Eller förresten, även brysselkål är spännande för att det ser ut som ett helt stort kålhuvud fast i miniatyr, och i jättefin mörkgrön färg. Tyvärr smakar det inte lika spännande även om jag hör till de får människor som överhuvudtaget äter brysselkål. Jag föredrar att inte diskriminera grönsaker, somliga är godare och nyttigare än andra men alla förtjänar att ätas med stor aptit.

Nu har jag bara en endaste kurs kvar innan min slutpraktik, denna kurs är en ynka vecka lång och ska handla om webb. Vi ska typ göra Flash-banners etc. Jag är ett fan av Flash, alltid gillat det, men de flesta i klassen har aldrig öppnat det och då tycker jag att en sån här kort kurs där man bara skrapar lite på ytan kanske inte ger så mycket. Oh well. Man kan inte få allt. Efter denna ynkliga lilla kurs går jag på praaaktiiiik.
Vacker musik åt Thomas Tallis-hållet spelar i mitt huvud när jag tänker på det. Ska bli otroligt roligt.

Idag är det fredag. Och det ska man på inget sätt förringa. Ska bli underbart att inte kliva upp tidigt imorgon och ha föreläsning. Av någon löjlig anledning har vi bara morgonpass den här terminen. Den som kom på det borde ha tänkt igenom det en gång till. Planerna för helgen är fortfarande oklara. Ikväll ska jag leka med Fanny som fyllde år igår (då åt vi moussaka och såg på film. Postar receptet sen.) och jag tror att det eventuellt kommer att sluta med en utgång. Eller jag vet att det kommer att göra det faktiskt, och det är ju inte dumt. Jag skulle vilja gå till nåt ställe jag inte varit förut. Förslag, någon?

Har växlat till mig massa US Dollars. Man blir alltid så glad när det är bra kurs på dollarn, och det var det igår så då passade jag på. Nu är det mindre än en månad tills vi åker! Den 15 oktober blir det jag och Älskling i New York. Roligt!!! Den som har varit i New York kan därför se det som sin skyldighet att informera mig och V om alla roliga saker vi inte får missa.

Slutligen, för lite extra fredagspepp lämnar jag er med inte en, inte två, utan tre låtar som varje människa gör rätt i att lyssna på. Och förresten, I'm in love! ^^




tisdag 7 september 2010

Lasagnens mysterium

Igår lagade jag lasagne. Det är en sån där traditionell, mysig, hemtrevlig rätt. Som blir godare dagen efter och som man enkelt kan göra mycket av. Och min lasagne brukar bli ganska god, men den blir aldrig som jag vill ha den. Jag har analyserat detta ingående, och kommit fram till att det beror på att jag för mitt liv inte kan låta bli att fylla pastalagren med alldeles för mycket köttfärsröra. Så lasagnen blir alltid jättehög, med massor av köttfärsröra och grönsaker och ostsås... men inte så många lasagneplattor. Sedan vräker jag på med ost.
Så när jag tar ut den ur ugnen ser den magnifik ut, gyllenbrun med ett tjockt lager av frasig men ändå seg ost. Men när jag sedan skär i den är den, en förvisso välsmakande, enda kletig röra.

Kan det vara så att min matlagningsfilosofi "Allt blir godare när man överdriver" inte gäller just här?
Hm... could be.


Undrar om Gustaf hade varit nöjd med min lasagne?