Vit himmel. Man kan inte urskilja molnen, utan ser bara ett jämnt, matt, tjockt lock. Det är inte precis dåligt väder, och inte precis bra. Man vet inte om det senare kommer att bli soligt, regn, kallt, blåsigt. Den vita himlen är fullständigt apatisk, avslöjar inget, vill inget. Har tagit sovmorgon.
Just den här specifika morgonen är det inte så illa. Man kan se att det redan regnat, och säkert att kommer göra det igen. Luften är fuktig, liksom bladen och gatstenarna och taken på bilar som stått parkerade under natten. Inte precis glatt och lyckligt väder, men synnerligen mysigt väder. Just nu, när den vita himmeln trots allt avslöjar lite grann. Och för precis såna här stunder, när inte vädret tänker hjälpa till att sparka igång dagen, finns Rolling Stones.
Lyssna och njut:)
torsdag 29 juli 2010
onsdag 28 juli 2010
Förresten
Ta den här också. För den kommer definitivt att få dig att le;) När mr Michaels är i närheten kan man inte behålla allvaret lång stund. Man kanske kan gå en kurs hos honom, i att applicera läppglans för den rätta putmunnen? Allvarligt talat, vem känner du som läppglansputar mer?
Anledning till att jag bara verkar lyssna på 80-talsballader denna morgonen? Jag är så trött. Alltså... jag är så trött. Så incredibly trött att vore jag inte på jobbet och hörde tryckpressar dunka bakom mig hade jag somnat på fläcken. Vanligtvis sparkar dubbelkaggar igång mig, men just idag tror jag att jag - och alla i min omgivning - bör ta det lite piano.
Somnade till på tunnelbanan, till ett litet barns förskräckelse. Han vågade knappt sätta sig bredvid mig och sa, uppenbart störd utav detta, "Men varför SOVER hon?!" och mamman sa "därför att hon är trött. Det gör väl inget? Hon kanske sov dåligt och nu ska hon jobba hela dagen. Gör väl inget om hon sover bredvid dig, gubben?" Tack snälla, förstående, okända mamma. Och förlåt, lilla skrämda pojke.
Anledning till att jag bara verkar lyssna på 80-talsballader denna morgonen? Jag är så trött. Alltså... jag är så trött. Så incredibly trött att vore jag inte på jobbet och hörde tryckpressar dunka bakom mig hade jag somnat på fläcken. Vanligtvis sparkar dubbelkaggar igång mig, men just idag tror jag att jag - och alla i min omgivning - bör ta det lite piano.
Somnade till på tunnelbanan, till ett litet barns förskräckelse. Han vågade knappt sätta sig bredvid mig och sa, uppenbart störd utav detta, "Men varför SOVER hon?!" och mamman sa "därför att hon är trött. Det gör väl inget? Hon kanske sov dåligt och nu ska hon jobba hela dagen. Gör väl inget om hon sover bredvid dig, gubben?" Tack snälla, förstående, okända mamma. Och förlåt, lilla skrämda pojke.
Ack Värmeland du sköna...
På fredag åker vi till Värmland. Jag, V och hela hans familj... syskon, mostrar, kusiner... rubb å stubb. De har nån jättegård där med en massa hus, och det verkar synnerligen idylliskt. Jag tycker att det ska bli jätteroligt, jag gillar Vs familj jättemycket och det ska bli trevligt att försvinna iväg en vecka och inte ha en massa saker planerade jämt. En vecka av oplanerad tid att desponera som man tycker. I Värmland.
Concerns? Tja... det är tydligen väldigt old school, utan riktiga badrum. Det blir utedass, och dusch i syrenbuskage. Och jag är en bekväm flicka, jag tycker om tjocka frottéhanddukar, tvåldoft och kakel. Utedass, not so much. Och jag är lite orolig att jag kommer att vara ivägen. Vet ju inte riktigt hur saker funkar där, vad de brukar göra. Är orolig att jag inte kommer att passa in nåt vidare. Hoppas att det kommer att vara soligt och varmt så att man kan få lite färg och kan doppa sig i sjön, (annars inte överförtjust i bad i sjö, fick alldeles grönt hår av kopparhaltigt vatten när jag var liten. Har också blivit dålig efter att badat i vatten med algblommning, och fått konstiga utslag av insjövatten en gång. Jag gillar hav eller pool.)
Mitt största problem, dvs. vem som ska vattna mina älskade plantor (en tomat och en jordgubb) när jag är borta, är dock löst. Eftersom jag har världens bästa vän, tillika praktiskt nog granne. Mycket tacksam är jag för detta. Mina tomater kommer att vara röda och tjocka när jag kommer hem igen.
Nu undrar jag mest vad man ska ha med sig. Vad ska man ha med sig till en vecka i värmland? Enligt SMHI ska det regna några dagar, så det får man ta med i beräkningen. Ge mig tips!
Nu pun intended, lämnar jag er med den här fina lilla sången. Bara för att den är bra alltså, inte för att jag bävar inför Värmland. För det gör jag faktiskt inte:).
Concerns? Tja... det är tydligen väldigt old school, utan riktiga badrum. Det blir utedass, och dusch i syrenbuskage. Och jag är en bekväm flicka, jag tycker om tjocka frottéhanddukar, tvåldoft och kakel. Utedass, not so much. Och jag är lite orolig att jag kommer att vara ivägen. Vet ju inte riktigt hur saker funkar där, vad de brukar göra. Är orolig att jag inte kommer att passa in nåt vidare. Hoppas att det kommer att vara soligt och varmt så att man kan få lite färg och kan doppa sig i sjön, (annars inte överförtjust i bad i sjö, fick alldeles grönt hår av kopparhaltigt vatten när jag var liten. Har också blivit dålig efter att badat i vatten med algblommning, och fått konstiga utslag av insjövatten en gång. Jag gillar hav eller pool.)
Mitt största problem, dvs. vem som ska vattna mina älskade plantor (en tomat och en jordgubb) när jag är borta, är dock löst. Eftersom jag har världens bästa vän, tillika praktiskt nog granne. Mycket tacksam är jag för detta. Mina tomater kommer att vara röda och tjocka när jag kommer hem igen.
Nu undrar jag mest vad man ska ha med sig. Vad ska man ha med sig till en vecka i värmland? Enligt SMHI ska det regna några dagar, så det får man ta med i beräkningen. Ge mig tips!
Nu pun intended, lämnar jag er med den här fina lilla sången. Bara för att den är bra alltså, inte för att jag bävar inför Värmland. För det gör jag faktiskt inte:).
måndag 26 juli 2010
I dont like mondays
Måndag igen, kliva upp tidigt och göra fler böcker åt Stockholm Stad.
Turligt nog är min kollegas 19-årige son Oscar här, och vi kan prata om
tv- och datorspel. Till exempel Star Craft 2 som släpps inatt.
Webbhallen har nattöppet, och de som kommer först får köpa spelet
för nästan ingenting. Och dessutom är det cosplaytävling.
Jag har aldrig deltagit i cosplay, har du? Jag tror jag skulle tycka att
det var riktigt soft, men just Star Craft 2 känns som ett otroligt svårt
tema. Vem ska man klä ut sig till? Zerg? Jag skulle kanske kunna klä
ut mig till Kerrigan, hon är ju tjej trots allt. Men då måste jag ha konstigt
bambuliknande hår, och jättestora vingar och typ läskig insektsaktig
struktur på min kropp. Tror inte det va. Eller också kunde jag klä ut mig
till Nova, hon är i alla fall blond och mänsklig. Men då behöver jag avancerad
Ghost-utrustning med massa skydd å grejs. Very difficult indeed!
Nej, jag tror det får vara den här gången. Och för er som inte vet riktigt
vad Star Craft 2 är, kan jag fresta er med den här mycket tjusiga trailern.
Turligt nog är min kollegas 19-årige son Oscar här, och vi kan prata om
tv- och datorspel. Till exempel Star Craft 2 som släpps inatt.
Webbhallen har nattöppet, och de som kommer först får köpa spelet
för nästan ingenting. Och dessutom är det cosplaytävling.
Jag har aldrig deltagit i cosplay, har du? Jag tror jag skulle tycka att
det var riktigt soft, men just Star Craft 2 känns som ett otroligt svårt
tema. Vem ska man klä ut sig till? Zerg? Jag skulle kanske kunna klä
ut mig till Kerrigan, hon är ju tjej trots allt. Men då måste jag ha konstigt
bambuliknande hår, och jättestora vingar och typ läskig insektsaktig
struktur på min kropp. Tror inte det va. Eller också kunde jag klä ut mig
till Nova, hon är i alla fall blond och mänsklig. Men då behöver jag avancerad
Ghost-utrustning med massa skydd å grejs. Very difficult indeed!
Nej, jag tror det får vara den här gången. Och för er som inte vet riktigt
vad Star Craft 2 är, kan jag fresta er med den här mycket tjusiga trailern.
fredag 23 juli 2010
Statens bokmaskin
Den här veckan har jag gjort böcker åt Stockholms stad, Kommunfullmäktige protokoll jämte yttranden. De är ca 140 sidor långa och innehåller protokoll över olika motioner, ungefär. Inte hemskt spännande. Och Stockholms stad trycker böcker heeeela tiden. Bara den här veckan har de beställt nio olika böcker, ett par hundra ex av varje.
Egentligen har jag inget emot det, jag gillar att göra böcker. Men just statliga böcker irriterar mig en aning. De har nämligen en egen, statlig, formatstandard som deras böcker i stort sett alltid följer. En formatstandard som naturligtvis inte stämmer överens med A-serien som pappersleverantörer och tryckerier följer. De här böckerna är i liiite lite större än en A-5. Och i digitaltryck trycker man oftast på SRA-3 (A-3 fast med skärmån runt om, ungefär). Ett A-3 är lika stort som två A-4, och således 4 A-5. Men eftersom de här böckerna är några löjliga millimeter längre, så går det bara upp två boksidor per A-3 ark (eftersom det är boksidor vill man ju att de sitter ihop, så det blir ordning. Man lägger alltså inte typ 3 st på ett ark) Dyrt för kunden, och extremt onödigt för miljön att kasta halva papper hela tiden. Speciellt när det här är en bok som är ful, helt utan bilder eller färg. Den har inte ens något omslag, utan innehållsförteckningen börjar på omslaget. Och Stockholms stad spottar ur sig såna här böcker i parti och minut. Antar att det skrivs ett antal protokoll i månaden. Sedan ska de här böckerna arkiveras. Så varför de här böckerna måste vara S-5 istället för A-5... that's what I would like to know.
Egentligen har jag inget emot det, jag gillar att göra böcker. Men just statliga böcker irriterar mig en aning. De har nämligen en egen, statlig, formatstandard som deras böcker i stort sett alltid följer. En formatstandard som naturligtvis inte stämmer överens med A-serien som pappersleverantörer och tryckerier följer. De här böckerna är i liiite lite större än en A-5. Och i digitaltryck trycker man oftast på SRA-3 (A-3 fast med skärmån runt om, ungefär). Ett A-3 är lika stort som två A-4, och således 4 A-5. Men eftersom de här böckerna är några löjliga millimeter längre, så går det bara upp två boksidor per A-3 ark (eftersom det är boksidor vill man ju att de sitter ihop, så det blir ordning. Man lägger alltså inte typ 3 st på ett ark) Dyrt för kunden, och extremt onödigt för miljön att kasta halva papper hela tiden. Speciellt när det här är en bok som är ful, helt utan bilder eller färg. Den har inte ens något omslag, utan innehållsförteckningen börjar på omslaget. Och Stockholms stad spottar ur sig såna här böcker i parti och minut. Antar att det skrivs ett antal protokoll i månaden. Sedan ska de här böckerna arkiveras. Så varför de här böckerna måste vara S-5 istället för A-5... that's what I would like to know.
tisdag 20 juli 2010
Ett grattis till min mor, och en gryta till min bror
Grattis bästa, mest ägande mamma till nya flashiga jobbet.
Idag när jag skulle handla middag efter att ha gymmat och gjort utfall tills båda låren skakade, hittade jag en synnerligen smaskig fläskfilé. Så jag köpte den. Och varje gång jag köper fläskfilé tänker jag på min lillebror. Jag har en underbar lillebror. Han är snäll, musikalisk och fantastiskt metal. Och han älskar kött. När han var liten kallade han fläskfilé för "köttfilé", så i min familj säger man fortfarande så.
Eftersom jag gillar att laga mat och var alldeles för trött för att bry mig om något recept komponerade egenhändigt en smaskig, röd, liten gryta. Med min bror i åtanke. Receptet delar jag med mig av nedan. Men jag ska också passa på att recensera en ny produkt jag inte förut smakat. Nämligen kornris.
Kornris är vanligt korn (sädesslaget alltså, som också kallas brygg) skuret i bitar och ska vara nyttigt. Bland annat ska det sänka kolesterolet, innehålla fibrer och annat bra. Anledningen till att jag valde just kornris när jag browsade butikshyllan var för att koktiden var behagliga 8 minuter. Istället för de 40 minuter mitt råris tar på sig.
Och det var ganska gott. Schysst tuggmotstånd, och det såg liksom nyttigt ut. Precis som bulgur och couscous (och pasta och ris, för den delen) smakade det inte så jättemycket av sig självt, så man får ha något smaskigt till! Eller också kanske man kan finhacka en rödlök och en tomat och röra ner precis när det kokat färdigt, och låta det stå nån minut? Ska jag prova nästa gång.
Här kommer receptet på grytan för den som är intresserad. Det här räcker till... tja... några stycken. Fyra kanske, om man kommer över en stor fläskfilé.
1 fläskfilé ("ytterfilé" dvs. urbenad kotlettrad, går också utmärkt, räkna ca 200g per person)
1 röd paprika
1 röd lök
1 röd tomat (påpekar att den är röd bara för att det ska se prydligt ut i ledet)
1 röd chilifrukt
5 dl vispgrädde
1-2 dl cashewnötter, saltade och rostade
en skvätt god soja om man vill.
Okej, ta bort hinnor från fläskfilén om du vill, men spar fettet. På kotletten brukar det sitta en tunn hinna på ena sidan, men spar den för fettet sitter ofta utanpå och det vill du ha kvar. Annars blir kotlett så magert och därmed snabbt torrt. Skär sedan köttet i lagom stora bitar och bryn dem i en varm stekpanna så att de får färg. Tillsätt sedan grönsakerna, också skurna i bitar. Det kan vara smart att skära dem i förväg, för fläskfilé genomsteks snabbt och du vill att grönsakerna också ska hinna få lite färg. Peppra om du vill - men salta inte. När det blivit snygg färg på käket, häll på grädden. Om du vill ha en magrare gryta kan du använda matlagningsgrädde eller också bara lite mindre vispgrädde och dryga ut med vatten. Det är bättre att använda vatten än t ex mjölk, hur ologiskt det än låter. Det blir både magrare och godare, mjölk och grädde kan bli simmigt och konstigt om man blandar det.
Låt det koka upp ordentligt och tjockna lite grann, så blir köttet garanterat färdigt men också saftigt. När det är nästan klart, häll i nötterna. Och om du vill, lite soja så får såsen lite färg och extra sälta. Men smaka av först, färdigsaltade cashews kan verkligen vara olika mycket saltade, och allt blir ju förstört om det blir för mycket.
Sen kan man då med fördel servera detta till kornris, så får man i sig nåt nyttigt också tillsammans med grädden.
Bon apetit!
Idag när jag skulle handla middag efter att ha gymmat och gjort utfall tills båda låren skakade, hittade jag en synnerligen smaskig fläskfilé. Så jag köpte den. Och varje gång jag köper fläskfilé tänker jag på min lillebror. Jag har en underbar lillebror. Han är snäll, musikalisk och fantastiskt metal. Och han älskar kött. När han var liten kallade han fläskfilé för "köttfilé", så i min familj säger man fortfarande så.
Eftersom jag gillar att laga mat och var alldeles för trött för att bry mig om något recept komponerade egenhändigt en smaskig, röd, liten gryta. Med min bror i åtanke. Receptet delar jag med mig av nedan. Men jag ska också passa på att recensera en ny produkt jag inte förut smakat. Nämligen kornris.
Kornris är vanligt korn (sädesslaget alltså, som också kallas brygg) skuret i bitar och ska vara nyttigt. Bland annat ska det sänka kolesterolet, innehålla fibrer och annat bra. Anledningen till att jag valde just kornris när jag browsade butikshyllan var för att koktiden var behagliga 8 minuter. Istället för de 40 minuter mitt råris tar på sig.
Och det var ganska gott. Schysst tuggmotstånd, och det såg liksom nyttigt ut. Precis som bulgur och couscous (och pasta och ris, för den delen) smakade det inte så jättemycket av sig självt, så man får ha något smaskigt till! Eller också kanske man kan finhacka en rödlök och en tomat och röra ner precis när det kokat färdigt, och låta det stå nån minut? Ska jag prova nästa gång.
Här kommer receptet på grytan för den som är intresserad. Det här räcker till... tja... några stycken. Fyra kanske, om man kommer över en stor fläskfilé.
1 fläskfilé ("ytterfilé" dvs. urbenad kotlettrad, går också utmärkt, räkna ca 200g per person)
1 röd paprika
1 röd lök
1 röd tomat (påpekar att den är röd bara för att det ska se prydligt ut i ledet)
1 röd chilifrukt
5 dl vispgrädde
1-2 dl cashewnötter, saltade och rostade
en skvätt god soja om man vill.
Okej, ta bort hinnor från fläskfilén om du vill, men spar fettet. På kotletten brukar det sitta en tunn hinna på ena sidan, men spar den för fettet sitter ofta utanpå och det vill du ha kvar. Annars blir kotlett så magert och därmed snabbt torrt. Skär sedan köttet i lagom stora bitar och bryn dem i en varm stekpanna så att de får färg. Tillsätt sedan grönsakerna, också skurna i bitar. Det kan vara smart att skära dem i förväg, för fläskfilé genomsteks snabbt och du vill att grönsakerna också ska hinna få lite färg. Peppra om du vill - men salta inte. När det blivit snygg färg på käket, häll på grädden. Om du vill ha en magrare gryta kan du använda matlagningsgrädde eller också bara lite mindre vispgrädde och dryga ut med vatten. Det är bättre att använda vatten än t ex mjölk, hur ologiskt det än låter. Det blir både magrare och godare, mjölk och grädde kan bli simmigt och konstigt om man blandar det.
Låt det koka upp ordentligt och tjockna lite grann, så blir köttet garanterat färdigt men också saftigt. När det är nästan klart, häll i nötterna. Och om du vill, lite soja så får såsen lite färg och extra sälta. Men smaka av först, färdigsaltade cashews kan verkligen vara olika mycket saltade, och allt blir ju förstört om det blir för mycket.
Sen kan man då med fördel servera detta till kornris, så får man i sig nåt nyttigt också tillsammans med grädden.
Bon apetit!
Särskilt fina ljud
Jag gillar ljud. Och ett speciellt, fint ljud som jag fastnat för de senaste åren är det precisa, sjungande plingelingljudet som uppstår när en liten tamburin får vara med och leka med trumsetet. Scorpions vet hur man gör.
Lyssna och njut:)
http://www.youtube.com/watch?v=LKHZc0tDHqU
Lyssna och njut:)
http://www.youtube.com/watch?v=LKHZc0tDHqU
måndag 19 juli 2010
The last emperor
Fedor Emelianenko.
Världens bästa tungviktsfighter förlorade sin senaste match, mot BJJ-proffset Fabricio Verdum. Det var Fedors första "riktiga" förlust (han har en tidigare förlust i sitt record men det var så omtvistat att många menar att det inte borde räknas). Fabricio sätter fast Fedor i en triangel i första ronden, och Fedor som aldrig tidigare givit upp blir tvungen att oerhört motvilligt klappa. Han gjorde ett misstag, han dök efter Fabricio och slogs i hans guard.
När jag såg matchen blev jag helt chockad, jag trodde inte att det var sant. Jag har massor av favoritfighters, och det är alltid tråkigt när de förlorar, men det har var annorlunda. Därför att Fedor inte slåss i UFC. Han har tävlat i alla möjliga andra organisationer (till exempel Affliction som inte längre finns kvar som mma-organisation, men däremot som klädmärke och de gör extreeeemely snygga t-shirts. They do!) och just nu i Strikeforce. Han har aldrig signat med UFC eftersom hans management envisas med att få co-promota matcherna och UFC's högsta höns, Dana White, tillåter helt enkelt inte det. I övrigt skulle Fedor ha kunnat få i princip vad han ville... Han ville tävla i sambo, en rysk kampsport som ligger honom varmt om hjärtat, och det skulle han ha fått trots att UFC generellt inte tillåter att man tävlar i något utanför UFC. Allt för att så många ansåg att han var bäst i världen, och en match mellan honom och Brock Lesnar (UFC's nuvarande mästare i tungvikt) skulle ge flera miljoner pay-per-views spekulerades det.
Och är man ett stort fan av Fedor så vill man hemskt gärna att han ska slåss i UFC, för det är den överlägset största mma-organisationen, och har därmed nästan varenda en av de riktigt bra killarna. Utom Fedor. Och nu när magin är bruten, när Fedor förlorat - i en triangel i första ronden no less, säger Dana att han inte längre vill ha honom. Vilket jag förvisso tycker är störtlöjligt - han är ändå Fedor och har massor av fans, och hypen han för med sig skulle vara värd varenda öre för UFC, även nu. Men om det inte blir så, om Fedor aldrig slåss i UFC, kommer han aldrig att riktigt kunna övertyga om att han är bäst. Tyvärr.
Och detta gör mig ledsen.
Angående Joe Perrys vistelse på vinden
Det finns väldigt många bloggar. Alltså... väldigt många. Så många att oavsett hur jag vände och vred på diverse Aerosmith-texter och låttitlar var alla upptagna. Även när jag vilt improviserade. Bloggen toysintheattic.blogspot.com innehas av en kvinna som bloggade två månader under 2004 och inte en enda gång sedan dess. Och jag är bombsäker på att jag är ett större Aerosmith-fan än hon.
Men det gör inget. För jag tänkte att om man nu inte får ha gamla leksaker på vinden så kan man ju istället ha Joe Perry där. Han är nog mer sällskaplig än gamla dammiga pussel och blå leksakslastbilar (vilket jag förmodar att alla har på sin vind). Dessutom är han duktig på att spela gitarr, och naturligtvis har han en med sig. Så att han ska spela en liten trudilutt medan man kutryggig smyger runt och letar efter vad det nu var man gick upp till vinden för att hitta. Så skulle åtminstone jag vilja ha det på min vind. Men jag har inte ens något vind, jag har ett källarförråd och om sanningen ska fram går jag dit så sällan jag kan eftersom jag tycker att det är ganska läskigt där.
Vidare har jag dessutom, vilket du är smärtsamt medveten om eftersom du läser den i detta nu, en blogg. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här, men jag skulle kunna tänka mig att det kommer att handla om musik, film, UFC och kamsport, kanske lite tv-spel här och var, och lite grafisk formgivning. För som ni inte kan se på den här bloggen är tanken att jag ska bli grafiker inom en överskådlig framtid. Förhoppningsvis kommer ni att kunna se det på den här bloggen också, när jag kommit på vad jag ska pryda den med. Apropå det, varför är det alltid lättare att formge saker åt andra? Att göra fina CV och headers och visitkort och hemsidor och allehanda trycksaker åt andra människor är aldrig hälften så svårt som att layouta sitt eget CV. Min mamma t ex har ett jättesnyggt CV satt endast i Helvetica Neue i två olika typvikter, och går i färgerna vitt, lila och grått (55% K). Inga konstigheter och passar hennes personlighet och yrke utmärkt. Mitt CV är... en enda röra. Och mitt visitkort består till mestadels av en zebrarandig elefant som jag ritat i Illustrator... kreativt värre. Men jag har inte alltid idétorka, rest assured. Och inte idag, men en annan dag, bevisar jag det säkert.
Så. Ett syfte med den här bloggen? Att skriva av sig. Vi får helt enkelt se vad det blir och hur det går.
Men det gör inget. För jag tänkte att om man nu inte får ha gamla leksaker på vinden så kan man ju istället ha Joe Perry där. Han är nog mer sällskaplig än gamla dammiga pussel och blå leksakslastbilar (vilket jag förmodar att alla har på sin vind). Dessutom är han duktig på att spela gitarr, och naturligtvis har han en med sig. Så att han ska spela en liten trudilutt medan man kutryggig smyger runt och letar efter vad det nu var man gick upp till vinden för att hitta. Så skulle åtminstone jag vilja ha det på min vind. Men jag har inte ens något vind, jag har ett källarförråd och om sanningen ska fram går jag dit så sällan jag kan eftersom jag tycker att det är ganska läskigt där.
Vidare har jag dessutom, vilket du är smärtsamt medveten om eftersom du läser den i detta nu, en blogg. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här, men jag skulle kunna tänka mig att det kommer att handla om musik, film, UFC och kamsport, kanske lite tv-spel här och var, och lite grafisk formgivning. För som ni inte kan se på den här bloggen är tanken att jag ska bli grafiker inom en överskådlig framtid. Förhoppningsvis kommer ni att kunna se det på den här bloggen också, när jag kommit på vad jag ska pryda den med. Apropå det, varför är det alltid lättare att formge saker åt andra? Att göra fina CV och headers och visitkort och hemsidor och allehanda trycksaker åt andra människor är aldrig hälften så svårt som att layouta sitt eget CV. Min mamma t ex har ett jättesnyggt CV satt endast i Helvetica Neue i två olika typvikter, och går i färgerna vitt, lila och grått (55% K). Inga konstigheter och passar hennes personlighet och yrke utmärkt. Mitt CV är... en enda röra. Och mitt visitkort består till mestadels av en zebrarandig elefant som jag ritat i Illustrator... kreativt värre. Men jag har inte alltid idétorka, rest assured. Och inte idag, men en annan dag, bevisar jag det säkert.
Så. Ett syfte med den här bloggen? Att skriva av sig. Vi får helt enkelt se vad det blir och hur det går.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)