Återkomsten

Hej kära blogg,
Jag har varit borta nästan en månad, och jag ber om ursäkt. Men jag har haft goda skäl.
Som jag tidigare berättat har jag haft en helt vansinnig kurs att bita i, och den har verkligen krävt mycket arbete. Och som om det inte var nog, blev jag i tisdags matförgiftad and it wasn't pretty.

Usch usch fy.

Men idag känner jag mig faktiskt som mig själv, bortsett från att jag inte ser klok ut. Huden har ingen färg (okej, det har aldrig just min hy, men nu har den inte ens vit färg den har liksom... konstig onaturlig grå icke-färg), kroppen har ingen hållning och håret har inte sett en borste sen i tisdags. Och min hy är i uppror, för det är ju verkligen vad jag behöver just nu. Men det är säkert bara stressen och sjukan. Har varit på apoteket och köpt några grejor som jag hoppas kan råda bot på det, om de gör det så kan jag ju rent av vara lite modebloggig av mig och tipsa om dem.

Jag ska skärpa mig och försöka föra någon slags vettig blogg.

Hmm.... vettig blogg... vettig blogg...

Okej, jag tipsar.

Bok: Got fight? av Forrest Griffin. Hysteriskt rolig och bra. Varvar riktiga mma-tips med självbiografi, och den har verkligen glimten i ögat och är charmig. Forrest är cool, alltid gillat honom. Tror eventuellt han kanske slogs på nån av de första UFC-galorna jag såg, och att det är därför jag gillar honom även när han förlorar.

Skiva: Eftersom jag redan grundat med att tipsa om en gammal bok, tipsar jag om en gammal skiva. Zeppelin II. Och det kräver ingen motivering, och därmed gjorde jag för lätt för mig. Tusan.

Som straff får jag tipsa om en till: A sense of purpose av In Flames. När denna skiva först kom tyckte jag inte alls om den. Jag tyckte den var gnällig, fjollig och inte alls en bra uppföljare till Come Clarity som jag gillade desto mer. Och så fortsatte jag att tycka i över ett år, och så fort jag hörde en låt på radio suckade jag och tyckte att de tappat greppet. Men sen satt jag och lyssnade på Spotify och tänkte att jag skulle ge den en chans. Och då! Tadaaaaaa!!! Så slutade den plötsligen suga. Den ÄR fortfarande gnällig och fjollig. Men nu är den gnällig, fjollig och rätt så bra. Framför allt Delight and Angers. Ja den är en smula pojkbandsmetal och gay, men den är tamejtusan rätt catchy.

Låt: Haha, nu ni kommer ni smälla av. Men när jag ändå grundat med lite mjukisdöds kan jag lika bra fortsätta på mjukisspåret; Closer av Kings of Leon. Såja. Jag pumpar faktiskt den typ en gång om dagen nu, och jag har den på min mp3-spelare.

Film: Nu när jag ändå gjort någon upprörd kan jag lika bra göra det igen. From paris with love. Crashed and burned at the box office, men det är ett blodbad med Travolta and I'm in love. Eller inte precis in love men typ... infatuated. Som tidigare förkunnat gillar jag dumaction.

Så nu är det söndag, och imorgon ska jag till skolan och ha nåt slags möte med min nya mentor. Ska bli intressant. Ska bli jätteskönt att ha på mig en hel outfit, borsta håret, andas friskluft och umgås med människor och sånt. Det gör nästan inget att jag ska kliva upp tidigt.